Index
På Svenska
Suomeksi
På Svenska
Min gästbok
E-post

Här är våra artiklar
och insändare!



Fortfarande frisk


ANDRA GÅNGEN

Vi bad några skribenter reflektera fritt under vinjetten Andra gången. Detta är den trettonde artikeln i serien.

Multipeskleros

- om tio eller kanske tjugo år. Kanske... kommer det så kommer det, nu är jag frisk i alla fall."

Så sade Carina Bengs i Norra Vallgrund en januaridag 1985. Den sommaren skulle hon fylla 25.

Tio år har gått, till och med tjugo. Carina Bengs har firat födelsedag och fortfarande är hon frisk, till och med friskare än då. Hon säger, att när hon var 23 år gammal kände hon sig som 90 och att nu, på väg mot 90, känner hon sig som 23.

Carina Bengs blev på 1980-talet övertygad om att hennes huvudvärk, svindel, synrubbningar, hjärtbesvär, illamående och minnesförlust berodde på oral galvanism, förorsakad av tandlappningsmaterialet amalgam, som innehåller 50-60 procent kvicksilver.

Enstaka tandläkare, som använde både andningsmask och skyddshandskar när de hante rade amalgam och sorterade överblivet och avlägsnat plombmaterial som giftigt problemavfall, menade att Carina och hennes många medsystrar och -bröder möjligen delvis kunde ha rätt, men de flesta läkarna -var skeptiska.

Jag ser dubbelt, sa Carina till en läkare på akuten. Omöjligt, sa läkaren, det är inget fel på dina ögon, du kan inte se dubbelt.

Likväl gjorde hon det.

Somliga talade om inbillningssjuka och hysteri. Gå hem och lägg dig, vänta och se, sa en neurolog och skrev ut lugnande tabletter.

När drabbade, som Carina Bengs i Norra Vallgrund och Ann-Maj Sand i Sundom, för tjugo år sedan i tidningen berättade att de blivit friskare sedan de sluppit sina amalgamplomber fick de höra att de var offer för manipulation och häxeri och att de sannolikt led av multipel skleros, en nervsjukdom vars orsak tillsvidare är okänd och förlopp ytterligt nyckfullt.

MS kan varna med akuta besvärliga symptom tidigt i livet för att sedan länge ligga dold, om den alls väljer att slå till på nytt. Så är det, men det är också så, att det kan vara behändigt att välja diagnosen MS, när man inte riktigt vet, när symptomen är skiftande diffusa och människan själv påstår att allt beror på kvicksilvret i tandfyllningarna, något som för tjugo år sedan diskuterades livligare i dags- och veckopress än i vetenskapliga forskningsrapporter.

Pyttsan, sa experterna, det kan inte handla om allmän kvicksilverförgiftning i tandvården för många, som i åratal haft amalgamblomber, har inga besvär alls, känner knappt ens ilningar. De flesta klagar inte. Det är en intressant slutledning, om än ganska ohanterlig.

Många klagar inte över hösnuva - särskilt inte de som inte drabbas av den, eller av annan pollenallergi. De, som tål vanliga finländska vetebullar med socker och kanel, brukar inte bry sig om att bullarna inte är glutenfria.

Det har nu länge varit ganska tyst om amalgamplomber och oral galvanism, ett uttryck som medicinalstyrelseexpertis både i Sverige och i Finland på 198o-talet ansåg så inflammerat att de började nyspråka om "biologiska bieffekter av dentala material".

Tystnaden förklaras delvis av att tandläkarna i dag nästan inte alls använder amalgam, delvis av att forskningen numera vet mera om metaller i mun.

De drabbade har fått lida eller själva bekosta sanering och avgiftning. Hade högsta folkhälsomyndigheten medgett att man tillåtit diskutabel giftspridning kunde räkningen ha blivit ganska stor när alla folktandvårdade ville bli av med giftet.

Besvärligt hade det blivit för det blir det ofta när folk kommer med sina iakttagelser och frågor lite på sidan om regelböcker och officiella protokoll.

Amalgamstriden verkar överstånden, bilagd, seger vunnen. Dags för annat, el-överkänslighet exempelvis, ett knepigt ämne här i Elektronikien, där man förväntas glatt chatta på och får man därav huvudvärk, olustighet, magont eller torra läppar, är det ingenting som vetenskapligen bevisats utan sannolikt bara ängslan för Framtidsvagnen Utveckling.

Mera spännande - och sannolikt givande - än att gå och lägga sig med några lugnande är nog att grensla sin Rosinante och frejdigt ge sig ut bland väderkvarnarna.

ANNA-LISA SAHLSTRÖM

vasabladet 06.09.2005





Övriga länkar!